Arne Domnérus föddes 1924 och dog 2008. Han var orkesterledare och jazzmusiker, och spelade altsaxofon och klarinett. För svensk jazz är han en förgrundsfigur.

Genombrottet

Arne Domnérus slog igenom redan på 1940-talet. När han var 17 år, 1942, spelade han med Ove Kjells orkester på Nalen. Några år senare var han solist i tidens bästa storband – Lulle Ellboys Orkester. 1949 åkte han till en internationell jazzfestival i Paris tillsammans med Alice Babs och några andra från den svenska jazzeliten. Trots att internationella storheter som Miles Davis och Charlie Parker också spelade där gjorde svenskarna succé, vilket banade vägen internationellt för svensk jazz.

När Charlie Parker kom till Sverige på 1950-talet var det utan musiker, och Arne Domnérus var då en av dem som ingick i bandet.

Musik

Arne Domnérus gav ut en lång rad album med musik, sammanlagt blev det mer än 50 olika skivor med egen musik, tolkningar av andras kompositioner och samarbete med andra artister. Saker som uppmärksammades särskilt var bland annat samarbetet med Quincy Jones på 1960-talet och sina tolkningar av kyrkomusik och folkmusik.

Han tilldelades utmärkelsen Gyllene skivan fyra gånger, fick en grammis, Jan Johansson-stipendiet, Illis Quorum i åttonde storleken, blev medlem av Kungliga musikaliska akademien och fick medaljen för tonkonstens främjande, för att nämna några utmärkelser.