Från 1930-talet och framåt började solon ta större plats i jazzen. Det ledde till att orkestrarna blev större. Storband blev ett nytt fenomen, som skapade en ny tolkning av musikstilen. De spelade jazz, men hur mycket utrymme det fanns för improvisationer varierade.

En annan version av jazz som kom under 1930-talet var swingen, som sen dominerade jazzscenen under nästan tio år.

Bebop

Även andra olika jazzstilar utvecklades, som till exempel gypsy jazz, jumpblues och boogie woogie, alla med sina speciella kännetecken. Nästa stora genombrott med en ny stil kom dock inte förrän med bebopen. Bebop, som ibland bara kallas för bop, kom på 1940-talet. Med den utvecklades jazzen från att vara dansmusik i första hand, till något mer avancerat både rytmiskt och harmoniskt. I bebop finns stort fokus på avancerade improvisationer i solo och olika möjligheter i ackordprogressioner. Det tidigare fokus som funnits på melodin fick ta ett steg tillbaka, vilket gjorde bebopen mindre lättillgänglig än de stilar som funnits tidigare.

Från bebop utvecklades cool jazz och hard bop på 1950-talet. I slutet av 1950-talet kom modal jazz, där harmonin var ännu mer fri än tidigare och också ännu mindre betonad.